förövrigt har jag en bitter vecka. klagar på det mesta som går att klaga på. funderar miljoner gånger om dagen ifall jag kanske borde ta mitt pick&pack och flytta hem. men så kommer ju dom där jävla pengarna in i bilden igen. pengarna som för ett årsedan inte alls betydde mycket för mig.
nu är det det enda som jag tänker på. spara,spara,spara. Kan inte någon vänlig själ bara ge mig 100000?
nu ska jag kila iväg till mitt kära jobb och försöka att vara så obitter som jag bara kan vara!
och hoppas på att jag slipper möta gästen som jag snäste "will you please stop stare at me?!" till på gymmet igår kväll.
Pusss från obittra jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar